nioElit

Jag har funnit en av Södertäljes äldsta dikter, som vackert beskriver Södertäljes tidigaste historia i första person. Den var dock näst intill obegriblig på grund av dens ålderdomliga språk. Så därför har jag nu mordeniserat den, och tänker nu publicera den moderna versionen här.
(läses med inlevelse)
 

Dikten heter: Södertälje stad, (ursprungligen: Söder Telge Stad)
 

Här har jag fagert grönskat, långt över tusen år.
Av Helga Drottning Ragnhilds, jag min berömhet får;
Hon byggde upp min kyrka, här har hon ock sin grav
Emellan Mälarns vikar och Bältens salta hav.
Det visa svenska skrifter och gamla permebrev
Att riksdag tio gånger, häruti hållen blev.
 
Jag sextonhundrafemtio, av våda kom i brand;
Men sjuttonhundranitton, av ryssens mordska hand;
Då kyrkan blev bevarad, igenom himmlens makt,
Mitt rådhus båda gånger, vart uti aska laggt;
Men den och alla husen, på nytt färdigt blev,
När tusen och sjuhundra och trettiofem man skrev;
 
"Mitt bröd jag tungt förvarar uti mitt lilla bo.
Men lätt om jag får tjäna, min Gud och Kung med ro."